What is in the way, is the way


Hur mycket i livet kan man titta tillbaka på och inse att allting bara föll på plats? Att det nästan föll sig för bra för att bara vara en slump? 

Ibland kan jag börja tänka på vissa händelser som har lett fram till idag och inse att allting varit ihopflätat nästan som i ett pärlband. Jag förstår inte allting meningen i nuet, med tentor och poäng och längtan efter vänner och annat, men att jag kommit hit, där vi är just nu, det har lagts ut som bitar i ett pussel. Och allting har passat perfekt. Är det en slump?

Till exempel; Jag ville börja plugga i Växjö, Andreas söker ett jobb i Växjö, Andreas får jobbet, jag söker två jobb i Växjö, erbjuds båda och väljer ett utav dem, på två veckor har både jag och Andreas fått jobb och en lägenhet dyker upp som vi får direkt, en lägenhet som ingen "lokal" Växjöbo förstår hur vi lyckats få tag på. Några veckor innan har en bekant hört av sig till mig för att få tips om hyresvärdar i Halmstad, nu kan jag meddela henne att vår lägenhet just blev ledig. På två veckor har vi alltså både fått en ny lägenhet, blivit av med vår gamla lägenhet och flyttat. Jag pendlar mellan Växjö och Halmstad i en månad, jag kommer in på skolan, börjar plugga. Vi bestämmer oss för barn, det går tre månader, vi bokar en resa till Thailand, gör grav.test, avbokar resan till Thailand som nu låg för nära beräknat förlossningsdatum, de veckorna som vi skulle varit i Thailand blir det stormkaos och många turister får åka hem och/eller resorna ställs in. Vi åker till Grekland tre månader tidigare istället, får en underbar upplevelse. Jag förbereder mig inför förlossningen, min syster berättar att Växjö Lassarett har högst kejsarsnitt-statistik i Sverige efter Stockholm. Jag har beräknad förlossning den 16:e december, jag går över tiden, den 27:e fylls våra hjärtan med tröstlös sorg då vi nås av ett fruktansvärt dödsbesked, den 30:e fylls våra hjärtan med hopp då vår förlossning sätts igång, den 31:e kämpar jag med värkar utan slut som inte gör någon nytta, den 1:a januari görs akut kejsarsnitt och ut kommer Felicia med navelsträngen runt halsen, men mår bra. Klockan 03:00 den 1:a januari fylls alltså våra hjärtan med oöverträfflig kärlek och sen dess är hon livets mittpunkt; solen i vårt universum!

En tanke som yr runt i huvudet är såklart; i Växjö(med så hög kejsarsnitt-statistik) försökte de först i trettio timmar innan snittet; hur hade detta sett ut i ett annat landsting? Hur hade det varit om värkarna hade fått fortsätta och Felicia legat kvar och tryckts utåt med navelsträngen runt halsen? Fanns det en meningen med att förlossningen skulle ske i Växjö? Kan det vara en av anledningarna till att vi hamnat just här? Eller är det bara en slump? Vad blir nästa pusselbit? 

Är det en slump att sorg och glädje går hand i hand? Att livets härliga sida blir tydligare och mer meningsfull i förhållande till livets mindre härliga och rent utav hemska och orättvisa sida? Är det en slump att liv släcks just innan nya liv föds? Att det är som mörkast precis innan solen går upp? Att saker och ting läggs framför en som bitar i ett pussel?

Är det en slump?
Jag vet inte...
T a C k S a M h E t


Dagsformen


Var på spinning igår och det var faktiskt ganska så härligt. Efter en graviditet är kroppen som bekant dock inte samma som förut; hållningen är sämre och magmusklerna är sämre och därför blir det svårare att få till rätt ställning. Dessutom bråkar jag med sisådär 7kg som sugit sig fast under graviditeten och det förändrar också kroppens hållning och tyngdpunkt. För att underlätta lite har jag nu införskaffat ett par ordentligt vadderade cykelbyxor och det kändes riktigt bra. Man får ta till de hjälpmedel som finns! Även om känslan av den där vadderingen är jäkligt märklig innan man hoppar upp på sadeln, så blir den desto bättre när man väl börjar cykla - hur gött som helst. 

De där 7 kilona, ja, ungefär 5kg av min graviditetsvikt försvann ganska så snabbt från mig efter förlossningen, men resterande 7kg är alltså lite mer tjuriga... Men, men. Fokuset när jag tränat efter förlossningen, vad det än varit, har ju inte varit på vikten - utan på styrka och smidighet och att överhuvudtaget hitta tillbaka till någon slags kroppskontroll - vilket inte alls är speciellt lätt. Särskilt inte efter en förlossning med 30 timmar långt och smärtsamt värkarbete som fick avslutas med akut kejsarsnitt... Förutsättningarna är då helt andra än efter en "vanlig" förlossning.

Sakta men säkert masar jag mig såklart ändå framåt mot resultat; jag älskar ju att träna! Fram tills nu har jag varvat pilates med promenader och lite mammaträning med rehabövningar, och ETT yogapass har jag lyckats få till på About Balance(där jag går på Pilates) och ett hemma, och sen lite Solhälsning A här och där. Men, imorgon är det dags för yoga på mitt gamla gym igen och jag längtar helt obeskrivligt mycket!

Och sen det där med att gravidkilona rinner av kroppen när man ammar?! What a load of crap! Funkar kanske för några lyckliga därute, ah, grattis till er för tusan. Men för mig...? Kanske blir det en härlig följd av att kroppen får götta sig med all go träning istället; att även vågen kommer visa lite välkomna förändringar! 

Ny gröt!


Hittade en ny gröt på Coop igår. Jag trodde att jag hade gått igenom hela Sempers utbud i jakt på gröt med vete, men igår upptäckte jag en ny sort; Fruktgröt, mild med äpple och banan! Och när jag läste innehållsförteckning fanns där varken palmolja eller ris/rismjöl! Wow! Verkar vara en av deras nya "gröt-sorter" och just den här har de alltså skippat rismjölet i. Men i den andra fruktgröten från sex månader med vete, den med äpple- och päronsmak är det rismjöl... Varför? Men, i vilket fall som helst! Så glad jag blev att jag har hittat den här gröten! Och lilla Felicia gav den tummen upp i morse! 
Sen så kommer vi nog snart att övergå till Havregröt, och då blir det nya produkter igen att ta sig igenom.

Om någon mamma eller pappa läser det här; När började ni ge övergå från vete till havre med era små? Och när började ni med småbitar bröd med tex. leverpastej?



Med bebis mitt i stan


När det är typ 35 grader varmt inne och ute så... Ja, bästa platsen är skuggan utomhus utan tvekan, eller som nu; barnvagnen i skuggan å jag i solen på lilla trappen mot innergården. Många har sagt sådär "vad synd att hon inte kan sova ute i vagnen"(eftersom vi bor mitt i stan) - men voilá; det kan hon visst. Enda skillnaden är att jag eller Andreas också "måste" sitta ute då. Men hallå! Hur götte är inte det när det är sommar och sol och allt är allmänt gött. Då sitter man ju inte inne ändå. Och visst, en trädgård hade ju varit trevlig. Och det är ju trevligt när vi är på landet; men nu ska jag berätta en hemlighet; mitt i stan finns varken mygg eller knott och vi har kvällssol på vår innergård till sent sent sent. Gydde! 
(Med en viss längtan till landet också såklart, men dit drar vi imon, fast å andra sidan; jäkligt gött att va hemma med!)



Snart dags för Västkusten


Växjö har änsålänge inte blivit spökstad. Vi har upplevt Växjö som väldigt uttömt de två somrar som vi bott här, men i år - inte alls! Det vimlar av liv i stan, restaurangerna är fulla och det är fullt med stan på gatorna. Så himla härligt. I Halmstad var man lite trött på turister och sommarpriser överallt, men till och med sånt kan man sakna när man hamnat mitt i en öde inlandsstad. Därför gör det mig så lycklig att det faktiskt är lite folkliv här nu! Tror att de nya 20-talsrestaurangerna kommer dra en hel del folk och såklart PM's gastrohotell. Växjö är ju en underbar stad resten av året, önskar att sommarn vore likadan. 

Men ja, kusten är ju alltid kusten och man är väl lite präglad av miljön och livet där trots allt. Men jag hittar mina gobitar här med, men ofta för att de påminner mig om "den där stigen nere vid Västra Stranden", "liknar den stora villan mellan Alet och brottet" eller "nästan lika god som pastan på Piccolo". 

Därför glädjer det ju såklart mig lite extra att vi snart är där igen, på tisdag redan! Underbart!
Torekov en härlig sommarkväll när jag å syrran åkte ut på Sälsafari för några år sedan. Underbart! Dit hoppas jag också att vi hinner i sommar!

Arsenik i gröt och välling?!


Som medveten konsument kan man få reda på mycket om man vågar fråga. Men risken om man frågar är ju som bekant dock att man kan få ett svar som man kanske inte riktigt gillar...

Jag vill såklart att min dotter ska få bra förutsättningar när det kommer till den introduktion av mat och födoämnen som vi just nu är mitt i. Så plötsligt får man snilleblixten att börja ta reda på lite mer kring maten som lillan får, både maträtter, gröt och välling. I mitt förra inlägg gick jag hårt åt palmoljan som jag anser är en riktig bov och som borde förbjudas i barnmat. Men, sen uppmärksammade jag det där med tungmetaller och särskilt Arsenik(direkt giftigt i stora mängder och cancerframkallande på lång sikt även vid små mängder) och att det kan finnas höga halter av detta i de barnmatsprodukter som innehåller ris och rismjöl... Detta pågrund av att ris är en gröda som lättare tar upp den Arsenik som finns i jorden. I princip all Sempers gröt för 6-månadersbebisar innehåller rismjöl förutom den rena Havregröten. Och ofta är det ju gluten man vill introducera i och med gröten och därför har Havregröten ingen effekt för just det ändamålet. Vällingen innehåller däremot INTE rismjöl. Och dessutom är vällingen helt fri från palmolja(vilket även gröten är). 

Många av Nestlés gröter innehåller också rismjöl, men de har alternativ med vete som är utan rismjöl, vilket Semper inte har. Men istället innehåller denna gröt palmolja...

Alltså kanske man bör ställa sig frågan; - Är palmoljan det farligaste mitt barn kan få i sig, eller bör jag istället undvika rismjöl? Kanske ska man alltså välja bort Sempers vetegröt utan palmolja med rismjöl till förmån för Nestlés gröt utan rismjöl men med palmolja? Och välja Sempers välling utan både palmoljan och rismjöl istället för någon av Nestlés vällingsorter...

Svårt. Tycker. Jag. 

Kanske får det helt enkelt bli som så att man får fortsätta att vara en mycket medveten konsument och lusläsa innehållsförteckningar och välja de produkter som respektive varumärke är bäst (eller minst dåliga) på...

Hur tänker ni andra föräldrar? 

Nestlé och Palmoljan


Stod igår på Ica och valde välling till Felicia. Tänkte att hon skulle få smaka på det för första gången. Ica Cityhallen i Växjö har dock väldigt dåligt utbud på det mesta, men nu var det där jag råkade ha vägarna förbi. I vilket fall som helst, Nestlé och Semper var det som utbudet bjöd. Nestlé hade special sorter å roliga förpackningar medans Sempers var ganska naturella och neutrala. Haffade till en början "Godnattvälling" från Nestlé, men sen vände jag på förpackningen... Och i princip alla de sorter av Nestlés välling jag kikade på innehöll Palmolja...! Detta som jag själv försöker undvika i min kost å kan leta mig tokig efter tex. palmoljefria Digestive Kex; nu skulle jag alltså ge en produkt till min dotter med palmolja i. Suck, tänkte jag, Semper då? Och faktiskt; Sempers välling är fritt från Palmolja och innehåller bara rapsolja. Så ja, utan tvekan fick det bli Semper. 

Idag när sen posten kom så hade vi fått paket av Nestlé med prover på välling och gröt; självklart innehöll även dessa palmolja. PALMOLJA som bevisat innehåller höga delar mättat fett(inte bra för kärlen) och som dessutom är en riktig miljöfara pga. hög andel skövlad regnskog för att skapa fält att plantera oljepalmer på...! Nestlé själva hävdar att deras palmolja till viss del är "certifierad" och att de vill ha en blandad sammansättning av fetter. Men varför inte bara använda nyttigt fett och som dessutom växer på våra fält här i Sverige? Det vill säga rapsolja, precis som Semper. Nej, det är detta som händer när storskalig produktion och försäljning är viktigare än ekologi och hälsa. Nej, i soptunnan med Nestlés palmoljeprodukter säger jag, även om de använder som de säger, annan olja OCKSÅ! Bort med palmoljan säger jag och ska precis skicka ett mail till Nestlé för att PÅVERKA. 

Ju fler som säger ifrån, desto större chans att förändring kan ske. Ska bli spännande att se om de svarar...! 
Googlar man Nestlé och Palmolja så kan man läsa deras svar de har just nu. Men jag tycker inte att det är tillräckligt bra svar! 

Säsong för



Dessa skönheter! Mums! 
Och färskpotatisen är fortfarande fin även om den börjar bli lite större. Sparris från Öland får vi fortfarande tag på nere på torget och de svenska jordgubbarna har blivit riktigt billiga, även de obesprutade som säljs på torget. Ja, en av Växjös bästa platser måste nog ändå vara Stortorget på onsdagar och lördagar när gångarna dignar av grönsaks/bär/fruktstånd, fiskbilar, svampplockare och ostbilen. Till och med kroppkakor kan man köpa - en Småländsk tradition som jag dock ännu ej smakat. Men ja, härliga mattider som dessa blir man inte besviken om men tar en tur till torget när torghandlarna är där! Yummie!


Eko- vs egen barnmat

Har gjort min andra laddning med barnmat till Felicia nu ikväll och det är ju faktiskt ganska kul! Annars har det mest blivit burkmat fram tills nu. Nu har hon ju bara ätit mat i någon månad, men burkmaten har ju varit suverän. Särskilt den från Hipp gillar vi. Den har lenare konsistens än andra vi testat och den är alltid eko, vilket såklart får tummen upp!

Så, ikväll... Blev åtta portioner lax/potatis/blomkåls-puré med dill. Felicia har änsålänge älskat det vi givit henne med fisk i, så det ska vi fortsätta med. Och den köper vi här nere på torget på onsdagar eller lördagar, love it! 

Det enda jag inte fått till ännu är fruktpurén. Ska ge mig på det på torsdag. Imon får vi ju mysbesök från Skåne. Och då ska vi äta samma som vi gjorde förra onsdagen när vi vart på torget; varmrökt lax med fransk potatissallad, yummie! 



Framtidens bensin?

 
Politik diskuterar vi en hel del nu när valet till hösten är i antågande. Vi har många hjärtefrågor, men främst har jag kanske fler saker jag vurmar för som jag INTE vill ska genomföras i vår politik. Att lagligen dela upp föräldrapenningen är en av dessa frågor; det vill säga att frånta familjer den rätt de har idag att självständigt bestämma över föräldraledighetens fördelningen. Detta känns för mig oerhört bakåtsträvande, att frånta människor deras bestämmanderätt - även om tanken är god i teorin; att öka jämställdheten på arbetsmarknaden och utjämna löneklyftorna. Men att frånta föräldrar rätten att själva bestämma över föräldraledigheten tycker jag inte är rätt väg att gå för att nå jämställdhet.
 
En annan hjärtefråga är såklart det här med miljö. Både jag och Andreas är ju oerhört intresserade av ekologi och att våra bönder i Sverige och vår natur ska få finnas kvar. Men att lägga extra beskattning på tex. bensin och bilägande; känns heller inte som rätt väg att gå. Ut till landet där vi brukar vara går inga bussar eller tåg, och hur ser infrastrukturen ut på många platser i Norrland? Vad skulle dyrare bilägande och bensin göra där? Eller hur skulle vardagen bli för de som bor på landet eller transporterar sina grödor och djur på våra vägar? Katastrof! Nej, att straffbeskatta vad gäller bilar och bensin tycker jag inte heller är rätt väg att gå!
 
Men däremot INNOVATION inom området - det är ju det som behövs. Preem gör just nu ett försök till innovationsstänk och vill sprida sitt budskap vitt och brett och just nu gör de sitt bästa för att synas i bland annat Almedalen . men också här på nätet. Jag fick en förfrågan att titta närmare på den här innovationssatsningen som Preem gör just nu; som de kallar Framtidens Bensin. Denna satsning innebär att Preem skulle vilja finna en lösning på våra drivmedelsproblem genom att använda restprodukter från svensk skogsindustri.
 

Såhär säger Helene Samuelsson, kommunikationschef på Preem AB: “Vi som tillverkar drivmedel har ett stort ansvar att se till att de har så lite påverkan på miljön som möjligt. Trots att Sverige är ett litet land, är vi världsledande inom utvecklingen av den här typen av bränslen. Det vore synd att inte utnyttja den kompetensen.”

 
På detta vis hoppas Preem att Sverige i framtiden till och med skulle kunna bli självförsörjande av drivmedel. En tanke som jag dock tycker låter väldigt avlägsen, men såklart fantastisk. Om det skulle funka... Jag vet inte, vad tror du? Läs mer HÄR på Preems hemsida.
 
Här kan du också kolla på filmen som Preem gjort för att sprida sitt budskap; både till dig som privatperson men också till våra politiker - som de vill ska vakna och lyssna; nu!
 
 

En underbar dag


Idag har varit en så härlig dag, trots åska och ösregn på eftermiddagen. Vi hade en lång och härlig frukost, tog tag i lite tvätt och plock och sen gav vi oss ut på promenad. Tanken var att få upp pulsen så vi höll ett högre tempo än jag är van vid när jag går själv. Gick lite mer än halva Växjö-sjön runt och sedan stannade vi vid ett trädäck där jag gjorde lite yoga; några solhälsning A och en modifierad version av solhälsning B med krigarpositioner. Vilket var SÅ underbart under bar himmel och nästan inneslutna i all den lummiga sjöväxtligheten. På mitt språk skulle jag vilja kalla miljön Avalonsk, men vet inte om någon annan greppar den sinnebilden. Men ja, det är en fantastiskt härlig, grönskande och lite drömsk miljö. Ett tips är att läsa Marion Zimmer Bradleys böcker om Avalon, både före och efter Arthur. Miljöbeskrivningarna av Avalon där är magiska. 

Efter yoga-stoppet fortsatte vi återigen med pulspromenaden bort till Träningspaviljongen där vi stannade för utfall, squats och stående armhävningar mot ett räcke. Var helt galet skakis i benen när vi gick därifrån, så jag hoppas på go träningsvärk imorgon. 

Efter det fick vi gå fort, fort hem för det börja blixtra och vi trodde himlen skulle öppna sig. Dock dröjde det nån timme efter blixtrandet innan ösregnet väl kom...!

Efter det tog vi sen en lång go tupplur som föregicks av ljuvlig indisk lunch. Eftermiddagen och kvällen avslutades sen hemma hos syrran med firandet av hennes minsting; massa god mat och en fantastisk havssalt/dulche de leche kladdkaka med jordgubbar och grädde - SÅ GOTT!

Det här är semester och vi njuter till fullo. Jag är så tacksam; för livet, för semestern och för allt mys som vi haft idag. Namaste!

Felicia, jag och födelsedagsflickan
❤️

Mammalyx

Frisersalong, kaffe, skvallertidningar och min underbara make som är hemma med Felicia. Kände att det var helt perfekt att inleda första riktiga semesterveckan med lite mammalyx genom att fräscha upp den alldeles för mörka utväxten


Semestern har börjat


Andreas gick på semester igår och jag fick äääntligen reda på att jag fått godkänt på B-uppsatsen i Arbetsrätt. Våra lärare tar gärna lite längre tid på sig än vad de egentligen HAR på sig, men hur som haver så är jag iallafall godkänd, vilket känns underbart. Jag skrev om missgynnandeförbudet i Föräldraledighetslagen kopplat till Diskrimineringslagen ur ett genusperspektiv. Ett väldigt spännande ämne och en B-uppsats som slutade på ca. 20 sidor brödtext och med en massa inspiration inför nästa års C-uppsats. 

Men så VANSINNIGT skönt att bara lämna den nu och vara godkänd. Det har varit ett massivt arbete att granska lagar, förarbeten, praxis och EU-direktiv och sen skriva och analysera - med en bebis som gått från fyra till fem och en halv månad under tiden. Det har inte varit lätt men det har gått. Men nu är det över och jag kan bara njuta, i vänta på resultatet från sista tentan. Men hur den än går så är det jag som ska va ledig och njuta av min familj nu.

Har börjat med en tripp till Skåne som innan veckan är slut kommer fortsätta till Östergötland. Och sen får vi se... Vi har många, lata och underbara veckor framför oss.


Och här har ni oss midsommarflickor




The world as I see it



"How strange is the lot of us mortals! Each of us is here for a brief sojourn; for what purpose he knows not, though he sometimes thinks he senses it. But without deeper reflection one knows from daily life that one exists for other people -- first of all for those upon whose smiles and well-being our own happiness is wholly dependent[..]." / A. Einstein

Ibland råkar man på magi bara helt appropå. Jag sökte efter en låttext jag älskar och har citerat många gånger. Plötsligt dök någonting helt nytt upp; en essä av Albert Einstein med samma namn som Mraz's The world as I see it. Kanske kommer Mraz's låtidé ur essän av Einstein, eller så är det en spännande serendipity. I vilket fall som helst så läste jag precis delar ur essän och blev både tagen, filosofisk och nästan lite tårögd. Han fångar mycket av mina tankar kring mening och mysterium. Underbar onsdagsläsning!

Idag har vi bara tagit det lugnt. Jag har fått ganska så bra sömn de senaste nätterna, men ännu sover jag inte mer än tre timmar i sträck mellan amningarna. Så idag var jag helt dödstrött och trodde inte att jag skulle vakna efter min och lillans förmiddagslur. Men sen dess har jag tagit tag i en massa praktiska saker och just nu snoozar lillan igen och jag sitter å bara är lite. 

Om några timmar slutar min älskade make och lämnar jobbet för åtta veckors semester med oss. Vi ska verkligen njuta och bara ta hand om varandra och förvalta den skatt som vår vardag med Felicia är. Som snart är sex månader gammal! Magiskt!

Idag känner jag mig lite extra tacksam på något vis. Tacksam för våra familjer, tacksam för det där skyddsnätet som vi har runt omkring oss, som inte alls är en självklarhet för alla. Både jag och Andreas har haft fina och trygga uppväxter, om än sorgliga ibland. Men i grunden har det funnits kärlek och finns fortfarande. Det är ett arv jag hoppas föra vidare till alla de barn som finns i våra familjer och till vår egen lilla dotter. En öppen famn, en trygghet, mycket kärlek och en gnutta magi! 
 

Två nätter

I två nätter har jag nu fått sova fyra timmar i sträck och sen ungefär två. Ljuvligt! Börjar nästan känna mig utvilad, iallafall för en liten stund. Underbart vad lite sömn kan göra ändå. 

Nu sitter jag bara och väntar på att få tillbaka min uppsats och se vilka kompletteringar som ska göras, för kompletteringar är det i princip alltid. Vill ha den så snart som möjligt så jag kan fixa det den här veckan innan vi drar iväg på nya äventyr.

Nu ska jag försöka vila/sova lite medans lillan sover sin förmiddagslur och sen i eftermiddag är det dags för mammagrupp och snack om resor och sol. Köpte förresten ett UV-tält i helgen som blev himla poppis pch det var så skönt att kunna sitta ute i trädgården hos päronen och bara mysa "solsäkert". 

Jaja, hoppas, hoppas att uppsatsen/kompletteringarna landar i inkorgen ASAP! Vill veta hur mycket jag har att göra!
Nu äter förresten lillan både gröt och smakportioner av puread potatis, morot, majs, katrinplommon etc. Så roligt är det! Igår fick hon också smaka en riktig "maträtt" från Hipp men det var ingen höjdare. Så vi tar det sakta men säkert. 


Sömn

De senaste fem-sex veckorna har jag upplevt något som nog kan klassas som katastrofalt dålig sömn... Vår lilla har sovit bra, vaknat en eller två gånger på natten och ätit ända sen hon föddes, men nu?! Ja, de senaste veckorna somnar hon vid elva och sen vaknar hon gärna en gång mellan två och tre, en gång mellan fyra och fem och sen vaknar hon till där vid sex, sju och åtta... Min sömn blir helt upphackad och i princip dissekerad - vänd ut och in. På dagarna får jag hålla mig vaken på kaffe, när eftermiddagen kommer är jag så trött så jag knappt vet ut eller in. Det är ren salighet när Andreas kommer hem från jobbet då. Vi har ju världens snällaste lilla, men när man inte sovit ordentligt på snart sex månader och sen galet dåligt de senaste veckorna, blir man ju av förklarliga skäl trött på dagen ändå. Tänk att bara få sova iallafall tre och en halv timmar i sträck? Tänk FYRA timmar - vilken fantastisk lyx det vore! Men ibland kommer en bra natt, kanske två, och sen är det tillbaka igen.

Men sov på dagarna då!? Ja, det är ju en fin tanke i teorin. Men på dagarna sover lillan helst bara någon halvtimme på förmiddagen och någon halvtimme på eftermiddagen, eller längre om vi är ute och går. Men det ger ju inte så mycket utrymme för min sömn. Och jag somnar inte, även om jag försöker. Det är nattsömnen jag behöver!

Att kroppen inte känns helt hundra då, att man ibland bara vill dra något gammalt över sig och att man inte orkar tvätta håret när man väl duschar... Ja, så kan det vara då. 

Men jag har en fundering. Jag tror att det kanske är dags att börja säga adjöken fröken till amningen inom en inte allt för lång framtid om det ska fortsätta såhär. Amningen är ju fantastisk, men när man vaknar för fjärde gången per natt och man vet att det KAN bli en gång till innan klockan är sju... Ja då är man inte så stursk längre...! Så inatt gör jag ett försök med ersättning vid första nattmålet, så får vi se vad som händer. 

Så, godnatt då, låt mig sova! Bara någon liten timme längre, låt mig bli mer levande imorgon. Tänk FYRA timmar! Tänk om jag bara kunde få det, bara en gång nu efter såhär många veckor. LYX!

Plötsligt händer det...?


Föreställningar, Förväntningar, Förutsättningar ; är tre ord som jag önskar att människor kunde fundera lite mer kring. Vissa saker kan nämligen göra mig så fundersam och jag undrar så hur vissa människor tänker i vissa situationer. Jag försöker alltid att se dessa situationer ur ett fågelperspektiv och ur detta fågelperspektiv försöker jag sedan ställa mig de där frågorna... 

1. Vad har jag för föreställningar kring en sån här situation? Varför föreställer jag mig att det ska vara såhär? Vilka föreställningar kan man tänkas ha om den här situationen ur ett annat perspektiv? Varför ser den personen på situationen såhär?
2. Vad har jag för förväntningar på den här situationen? Kan jag ens ha förväntningar kring situationen, är förväntningarna isåfall rimliga? Hur och varför har jag de här förväntningarna? Är det förväntningar på mig själv eller på andra i situationen?
3. Vilka förutsättningar har jag i den här situationen? Vilka förutsättningar har andra? Hur skiljer sig mina förutsättningar kontra den andra personens förutsättningar i den här situationen? 

Ibland önskar jag att fler människor kunde skifta perspektiv, att fler människor kunde sätta sig in i andra människors situation. Det finns för många exempel på enkelspåriga situationer där ute. Jag vet nog hundratals, där människor vägrar förstå varandra, där man bygger upp förväntningar och har föreställningar om situationer som inte stämmer överrens med de förutsättningar som råder. Sånt kan jag fundera mig snurrig på ibland...! 
Att föreställa sig en miljonvinst på Triss? Ja, det kan man ju alltid göra... Men att förvänta sig att man ska bli miljonär när man köper en Triss? Hur realistiskt är det? Vilka är egentligen förutsättningarna för det...? Eller är det bättre att tänka att förutsättningarna för att vinna iallafall 30kr är ganska bra? Och om man då vinner 60kr utan att man faktiskt förväntat sig det? Det är ju en ganska så mycket skönare känsla, än att bli besviken för att man inte blev miljonär...! 

Dagens mammamage


Kroppen fick sig alltså en genomgång i förmiddags nere vid sjön. Vi var fjorton glada mammamagar som kämpade med funktionella övningar bla. utfall, armhävningar och knäböj. Och till sist en pulsövning upp för en backe med ett gummiband runt midjan som person bakom höll emot i. Det var... Jobbigt! Men kul såklart! Dock kändes det som om att det var ännu jobbigare förra veckan, jag fick liksom mer mjölksyra då och övningarna kändes effektivare än idag. Då körde vi bara med kroppsvikt och idag hade vi alltså lite gummiband också. Ska bli spännande att se hur kroppen känns när jag vaknar imon och känns den bra så kör jag yoga på AboutBalance på senkvällen, vi får se.
Men åh så roligt det är att vara igång!

Värmebölja i stan

Så, idag är ännu en sån där rekordvarm dag... I förmiddags var det dock skönt att vara ute, då var det gott i skuggan. Men på hemvägen från mammaträningen ökade temperaturen snabbt, pjuh... Och dessutom kom febern till lillan när vi kom hem. Den där vaccin-febern. Så hon är inte glad, och sååå varm. 38,4 grader. Men nu sover hon lite middag, skönt för henne. Men den här inlandsvärmen gör ju också sitt till... Å bo mitt i stan är inte direkt svalt. Trots att vi bor längst ner i ett gammalt hus med tjocka väggar. Vi har förmiddagssolen på ena sidan och eftermiddagssolen på andra sidan. Jag försöker ha neddraget på den sidan solen är och sen tvärdrag de få timmarna som solen är över huset, för att få ner temperaturen. Men det är inte lätt. 

Ska bli skönt när Andreas semester har börjat så vi kan fly stan! Ska dock göra det uthärdligt här genom att fixa en fläkt, köpa parasoll till vagnen och uv-tält så vi kan ge oss ut i parkerna.

Men nu idag får vi vara inne å hemma tills både febern och värmen lagt sig. 


Aurora


Just nu står jag på kö för att få komma till Auroramottagningen här. Det är väl egentligen något som förlossningsrädda ska göra, att gå dit och få hjälp att bearbeta sin kommande förlossning. Jag var inte rädd för att föda, jag var förberedd. Jag var taggad, jag läste av varenda signal kroppen skickade; "är det dags nu? Eller nu? Eller nu?"

På Lucia satt jag i domkyrkan och tänkte; "inatt blir det nog, så får lillan fylla år samma dag som min svägerska". Men det hände inget. Julafton kom och gick, mellandagarna, sorgliga saker hände, men inte startade min förlossning... Två veckor över tiden. Sen var det dags för igångsättning. Och det som hände sen; ja, det är därför jag står på kö för ett Aurorasamtal nu. Det är inga konstigheter med att göra kejsarsnitt. Akuta kejsarsnitt är ju faktiskt rutin. Men att vara mitt uppe i det, att vara den personen som allting händer med. Och allting innan snittet, alla situationer, känslor och rädslor. Jag bearbetar fortfarande och jag fick erbjudande om Aurorasamal redan i februari, men då hade jag inte hunnit inse. Inse vad jag varit med om. Men nu är det dags, men det lär väl inte ske förrän till hösten. 

Men det är skönt att veta att det kommer. 
Såhär nöjd kan man vara när man fått sin lilla dotter till sig efter allt kämpande. Och med kroppen full av morfin och andra läkemedel. Herregud vad jag är tacksam för att vi har den förlossningsvård som vi har. 

Träningsstatus

Jag har fortsatt så sakteliga med träningen. Jag körde pilates på AboutBalance i några veckor innan hela familjen blev sådär hejdundrande förkylda i tre veckor... Oj. Men försökte köra mina Naprapatövningarna då iallafall och en och annan solhälsning, men inte mer än så. När jag väl blev frisk hakade jag på Betty från B-Rooms funktionella ute-mamma-träning. Det var förra veckan å jag hade träningsvärk  i tre dagar efteråt... Underbart!
 Så imorgon är det dags igen. 09.30 ska jag vara på plats i Linnéparken. Bara hoppas att natten inte blir för tuff med tanke på Felicias kväll...! Nu sover hon iallafall gott. Men ja, Bettys träning, så underbar, och kul, och skönt att vara utomhus - tillsammans med sitt barn dessutom!
Och rent kroppsligt känns det bättre och bättre. Styrkan börjar komma tillbaka, men magen är fortfarande hängig såklart. Jag antar att kejsarsnittet i sig gör sitt till hänget och att återhämtningen pga. snittet gjort att allting tagit extra lång tid. Men jag tar det långsamt och sätter säkerheten först. Svårt att förklara känslan för den som inte snittats, men det är mycket i kroppen som ska kännas "okej" innan det känns riktigt bra att träna. Förra veckan tog jag verkligen i och körde HÅRD träning rent styrkemässigt(inga hopp eller jogg), och det var i princip först nu som jag kände mig redo för det, efter fem månader... Pilatesen är ju en annan form av träning; lugnare och med fokus på de inre magmusklerna, och den har verkligen hjälpt mig. När Betty gjorde en koll av mina magmuskler förra veckan så sa hon att de var riktigt starka och att jag bara hade en liten delning av magmusklerna kvar precis vid naveln. Skönt! Och det har jag troligtvis pilates att tacka för. Så det ska jag fortsätta med också, när jag hinner!

Men, imorgon, alltså; mammaträning med Betty å andra flåsande mammor i Linnéparken! Kul!


Vaccineringsdimman


Just nu har pappa Andreas tagit över. Jag har försökt lugna lillan i en timme, och det går från och till. Vi visste att det skulle bli såhär ikväll, men det är lika ledsamt för det. Lillan är ledsen, känner av vaccineringen. Vi läser bok, vyssjar, vi sjunger, klappar, stryker över ryggen, ligger i sängen, jag ammar, gör allt, ibland somnar hon till, vaknar igen, alvedon, mera vyssjning. Nu "hör" jag att det är tyst från sovrummet. Hoppas lillan har fått ro att somna. Jag är så lycklig att vi är två om vår fina dotter. Jag beundrar de som är ensamstående, att de orkar.

Nu verkar hon sova, älskade unge.
Hoppas att hon får må bättre nu.

Är så tacksam för att det finns vaccin och att vi bor i Sverige och får möjlighet att vaccinera vår dotter. Och lite ledsamheter ikväll är det ju värt, det skydd som vaccineringen ger, men det blir inte roligare för det.

Sov nu lilla duva!

Företagsidé

Jag har ju velat starta företag så länge jag kan minnas, men inte vetat hur jag skulle nischa mig. Jag har varit inne på hundra olika spår och det närmsta jag kommit är att jag haft F-skattesedel för mina artiklar i Hallandsposten för några år sedan. Men nu kliar det i fingrarna på mig igen...! 

Jag har en ny idé nu och på ett vis skulle jag vilja satsa, men frågan är om man har en tillräckligt unik idé för att det skulle funka. Pappa har ju drivit företag i princip så länge jag vet och ena brorsan startade ett för ett år sedan, och jag blir både imponerad och inspirerad. Jag vill också. Men ja, plugg och bebis + företag? Kanske är att ta sig vatten över huvudet... Men det tål att tänkas på! 

Nu har jag förresten inlett mitt "sommarlov" med sista tentan i fredags.  Väntar fortfarande på att få tillbaka B-uppsatsen också. Herregud så länge man ska vänta... Men ja, jag räknar med kompletteringar, tror jag. Och tentan, ja, det är alltid svårt att veta när det gäller juridik tycker jag, men känslan var ändå bra. 


On the road again

Packade in mig å lillan i bilen ikväll och for till mina päron. Premiärkörning för mig så "långt" ensam med lillan. Det gick nog faktiskt bättre än väntat; två stopp å lite mat för lillan och ca 1 timme och 20 minuter totalt. 

Har dragit hit för att dels kunna vara lite ute i trädgården här(får krupp på att bara vara hemma i lägenheten dessa varma dagar) och dels för att få lite extra pluggro till tentan. Känns skönt. Och i och med att det är långhelg sen så drar vi vidare ut till landet framåt torsdag; underbart. Nu är ju visserligen detta också i princip landet, men inte med samma öppenhet som på gården där. Här är det underbar trädgård och där mer underbar natur och härliga vidder. 

Längtar redan efter min kära hubby dock! 
Amningspaus på vägen...
Bärselen, vagnen, shortsen och tunna sjalen; fyra favoriter just nu! 
Och solhatten
Och det gröna gräset!

SOMMARKÄNSLA
❤️

Ett moment till sommarlov


Om ett år är jag färdig Personalvetare, och då har jag pluggat i sex år(med två års jobb däremellan) och fått min andra examen... Just nu har jag dock bara två veckor och en tenta kvar innan det är dags för sommarlov. LEDIGHET, det klingar underbart i mina öron just nu. Det har gått helt okej att plugga som nybliven mamma, just vad gäller plugget och mammatiden. Men visst, min kropp och själ behöver nog lite vila nu. Så det ska bli galet härligt!

För övrigt har vi den senaste tiden tagit oss igenom förkylningar, förberett och firat festligheter och allmänt längtat efter sommaren. Och nu är den här! 

Nu ska jag ta tag i plugget inför kommande tenta, Arbetsrättslig fördjupning. Två veckor kvar, två veckor kvar! Sen ska jag vara mamma och semesterfirare på heltid i princip till september! Underbart! 


Skojigheter


Vann en tävling igår, åh, jag älskar tävlingar! Tävlingen gick av stapeln i lördags när jag blev stylad i håret av Hårdesign, å vips - så vann jag! Så nu är jag ett schampo rikare, från Redken. Lite snålt att jag inte fick balsam med, hehe, men ändå! Men frågan är om de inte kom ihåg vems hår som hörde ihop med vems tävlingssvar för schampot var mot frissigt hår... Om det var behövligt?! Eh ja...! Amningshåret... Inte har det blivit tunnare, men däremot vaaaansinnigt frissigt på ytan, iiii! Jaja, sitter ju mest i knut på huvudet nu, men ändå.

Imorgon ska jag å Felicia ner till P4:a studion här i stan och vara med på P4 Morgon Kronoberg en lite längre stund. Ska bli grymt kul! Ca. 08.30 är vi på gång. 

Å nu ska jag ut å traska med tjejerna å sen STORSTÄDA, eller ja, vilket numera innebär det som andra nog kallar vanlig städning, BÅDE dammsuga och DAMMTORKA samma dag. Mjo, man prioriterar alltså lite annorlunda när man är en heltidshemmapluggande mamma med bebis.

Sen ikväll ska jag ha kulturklubbsmöte här hemma, kommer bli grymt!

Hepp, nu vaknar Flisgoset å vi ska ut å traska; å just det, igårkväll skickade jag in tolv sidor B-uppsats inför nästa veckas handledning. Är på god väg, skönt!

Å just det; var på Pilates igår igen och det känns i HELA KROPPEN idag, underbart! Älskart!



Redan Valborg


Eller nästan iallafall...! Och våren är redan här, trots att den ännu inte blivit insjungen. Men snart är det dags för "Vintern rasat" och "Sköna maj välkommen". Och oj, var tog vinter-våren vägen? I min hjärna är jag nästan kvar i februari. Men mycket har hänt sen dess och i takt med att de gröna bladen slår ut så börjar jag förstå att vi faktiskt snart befinner oss i maj.

Vår lilla tjej har hunnit bli nästan fyra månader, jag har klarat av Handelsrättskursen och är nu mitt uppe i skrivandet av min B-uppsats om missgynnandeförbudet i Föräldraledighetslagen. Vaccineringen gick förresten jättebra och reaktionen från vår lilla tjej var inte alls så farlig som vi trodde att den skulle vara. 

I helgen hade vi dop för vår sköna böna och vi hade fantastisk tur med vädret och allt blev superlyckat!

Så just nu njuter jag mest av tiden som går; av våren, plugget och all kärlek som spirar i vår lilla familj. Livet är rätt så magiskt faktiskt, även om man får kämpa och dona med vardagliga bestyr och i mitt fall plugget. Men åh, snart är det sommar och då ska vi vara lediga, underbart!


 Och vad gäller det där med träning och återtagande av min kropp - så är jag igång nu. Jag har börjat träna Pilates på ett jättebra gym som ligger runt hörnet och det blir ofta några mil per vecka promenerat med vagnen. Så där är jag igång och det känns så skönt. Ska skriva mer om det när jag kommit in i det ytterligare!

Vaccinering

Så på fredag är det dags...
Tre månaders-vaccinationen. Försöker samla tankarna, och jag får ta några djupa andetag. Men självklart är det sånt som inte känns speciellt kul alls att göra. Men göras ska det. 

Och annars den här veckan har jag ganska mycket i skolan. Och skolarbetet är ju oftast det som jag längtar efter att sätta mig med när lillan sover, men den här veckan är det lite mycket. Det är många moment som ska avklaras, men å andra sidan, bara några få veckor kvar och sen är det "sommarlov" - en hel sommar med mina älsklingar. Men tills dess ska jag kämpa häcken av mig. 



Kroppskontakt


Fick okej från läkaren i onsdags att köra igång med träningen. Skönt, men samtidigt läskigt. Han sa att snittet är "så starkt det kan vara" efter en månad MEN att det trots allt tar ungefär ett år tills det att man är helt återställd. Oj...! Att föda barn vaginalt har alltså sina fördelar mot att göra snitt. Nu hade jag ju inte så mycket till val dock, då snitt var enda utvägen för mig, så att säga...

I vilket fall som helst; nu är det alltså dags att få tillbaka kontakten med kroppen, musklerna och lederna och att få tillbaka rörlighet och styrka. För att inte tala om kroppskontroll och hållning...! 

Min naprapat gav mig stretchövningar som jag kört ett tag nu och för tre dagar sedan har jag börjat lägga till en solhälsning om dagen(med katten/kon istället för kobran). Kroppen behöver verkligen sin styrka nu allt eftersom att lillan växer, märker redan nu hur det känns i framförallt ländryggen när jag lyfter henne ur spjälsängen(ca. 5kg bebis). Och den har ju varit min svaga punkt förr, så det är väl inga konstigheter - förutom att den i princip blev helt utan träning under graviditeten och nu efteråt (i och med orörligheten) på grund av snittet. Men läkaren gav mig också tillåtelse att göra vanliga ryggresningar; så dessa ska jag nog också köra igång med ASAP, då de har räddat mig förr. Och det jag känt av i nacken och axlarna (i och med amningen) har blivit SÅ mycket bättre sen jag var hos naprapaten och därefter kört de ordinerade övningarna.

Sen så har vagnpromenaderna ökat rejält då lillan trivs riktigt bra i vagnen nu. Förra veckan gick jag snabba barnvagnspromenader i sammanlagt strax över två mil, skönt! 

Så, wish me luck i mitt fortsatta återtag av min kropp! Med lite naprapatiskt kunnande, strech, snabba promenader, yoga "every damn day" och successiv styrkeuppbyggnad så ska jag hitta tillbaka. Jag är inte där nästa vecka, troligtvis inte till sommaren, men kanske till hösten. Vi får se. Huvudsaken är att jag är PÅVÄG! 


Sen så har jag också Olgas bok om mammaträning som jag är lite sugen på att börja träna efter. Det känns dock som om att jag är i ett visst flow nu, så jag är lite osäker om jag ska dra igång med det eller inte... 

Till min födelsedag på lördag har jag dessutom önskat mig ett 10-kort på ett riktigt bra mammamage-gym runt hörnet här - som sägs ha tex. väldigt bra yoga och pilates. Sen så har jag fortfarande kvar mitt vanliga gymkort också. Vilket alltså sammantaget innebär att jag har riktigt bra förutsättningar och möjligheter nu - både hemma och (bokstavligt talat) runt hörnet; så kul! 

Resultat

Igår fick jag reda på att mitt slit givit resultat. Fick resultatet på den tentan jag skrev senast; i personalekonomi. Det betyget betydde mycket, det var ju den första ordinarie(för mig) tentan efter att Felicia föddes. Jag skrev den dock på omtentatillfället då jag var på begravningen när den ordinarie tentan skrevs. Jag hade pluggat massor och verkligen gjort så mycket jag bara kunde med en liten bebis - och igår fick jag det alltså svart på vitt; att mina ansträngningar lönat sig! Fick VG på tentan! Den känslan! Ett G hade känts bra, så ett VG, wow! 

Jag är så glad och imponerad över de ansträngningar jag själv orkat med. Klart jag är trött ibland, men överlag tycker jag ju att det är roligt att plugga. Dessutom tror jag att det tagit fokus från att bara sitta hemma och tänka på min märkliga förlossning och sorg för min mosters bortgång. Det har på något vis varit skönt att fylla hjärnan med andra tankar och fokusera på annat helt enkelt. Jag hade min egen mest intensiva "sorgeperiod" i januari-februari där jag gick igenom allt det som skett och som gjorde mig ledsen, arg och fundersam. Tillät mig att vara arg, ledsen, undrande och såklart allmänt överlycklig för vår lilla prinsessa på samma gång. Många känslor på en och samma gång. Denna period i mitt liv är inte som något annat jag upplevt. En period där jag kastades mellan lycka och ledsamhet, skratt och tårar. Från högt till lågt, förtvivlan till hopp och sorg till kärlek. 

Jag har förstått att alla, eller iallafall de flesta, upplever sin förlossning som väldigt omskakande, så min upplevelse är kanske inte så speciell trots allt?! Men för mig, med allt som hände(två veckor över tiden, hjärtskärande och plötsligt bortgång, medicinsk igångsättning, akut kejsarsnitt, begravning, ja allt...). Det är klart att det fortfarande snurrar i skallen och jag fattar knappt hur jag/vi tog mig/oss igenom det. Mitt i allt detta virrvarr missade jag tentan i företagsekonomi och klarade inte omtentan heller, men ska skriva denna i augusti nu istället. Det var också ett hårt slag, jag som aldrig skrivit en omtenta förr och nu klarade jag inte ens att fixa G på en omtenta. Men när jag ser tillbaka så inser jag ju trots allt att det är HELT SJUKT att jag ens orkade plugga till omtentan. Men jag tror ändå som sagt inte att det var meningslöst; det fick mig att byta fokus från sorg och smärta till plugg och kärleksgos med Felicia däremellan, då fanns ingen tid för sorg och tårar. Även om de såklart kom ibland(och fortfarande gör, men så mycket mindre nu!). 

Jag måste annars säga att "första tiden med bebis" har varit underbar. Jag har inte upplevt något som speciellt jobbigt förutom att hon vägrade vagnen i början. Men kanske fick jag också lite extra perspektiv på saker och ting i och med min förlossning och sorgen dagarna dessförinnan och efter. Då är inte någon vaken natt speciellt farligt eller eksem på brösten och blödande bröstvårtor. Det finns det som är (rent ut sagt!) fasen så mycket värre! 

Så, med detta sagt, är jag så vansinnigt nöjd med gårdagens VG, som på något vis representerar hela perioden i mitt liv från mellandagarna fram tills idag. Tackar universum ödmjukast och alla nära och kära i mitt liv som funnits här under den här perioden och allra mest min underbara make Andreas och vår fantastiska dotter. Livet(och alla dess sidor) är ju (trots allt!) så underbart!