Vaccinering

Så på fredag är det dags...
Tre månaders-vaccinationen. Försöker samla tankarna, och jag får ta några djupa andetag. Men självklart är det sånt som inte känns speciellt kul alls att göra. Men göras ska det. 

Och annars den här veckan har jag ganska mycket i skolan. Och skolarbetet är ju oftast det som jag längtar efter att sätta mig med när lillan sover, men den här veckan är det lite mycket. Det är många moment som ska avklaras, men å andra sidan, bara några få veckor kvar och sen är det "sommarlov" - en hel sommar med mina älsklingar. Men tills dess ska jag kämpa häcken av mig. 



Kroppskontakt


Fick okej från läkaren i onsdags att köra igång med träningen. Skönt, men samtidigt läskigt. Han sa att snittet är "så starkt det kan vara" efter en månad MEN att det trots allt tar ungefär ett år tills det att man är helt återställd. Oj...! Att föda barn vaginalt har alltså sina fördelar mot att göra snitt. Nu hade jag ju inte så mycket till val dock, då snitt var enda utvägen för mig, så att säga...

I vilket fall som helst; nu är det alltså dags att få tillbaka kontakten med kroppen, musklerna och lederna och att få tillbaka rörlighet och styrka. För att inte tala om kroppskontroll och hållning...! 

Min naprapat gav mig stretchövningar som jag kört ett tag nu och för tre dagar sedan har jag börjat lägga till en solhälsning om dagen(med katten/kon istället för kobran). Kroppen behöver verkligen sin styrka nu allt eftersom att lillan växer, märker redan nu hur det känns i framförallt ländryggen när jag lyfter henne ur spjälsängen(ca. 5kg bebis). Och den har ju varit min svaga punkt förr, så det är väl inga konstigheter - förutom att den i princip blev helt utan träning under graviditeten och nu efteråt (i och med orörligheten) på grund av snittet. Men läkaren gav mig också tillåtelse att göra vanliga ryggresningar; så dessa ska jag nog också köra igång med ASAP, då de har räddat mig förr. Och det jag känt av i nacken och axlarna (i och med amningen) har blivit SÅ mycket bättre sen jag var hos naprapaten och därefter kört de ordinerade övningarna.

Sen så har vagnpromenaderna ökat rejält då lillan trivs riktigt bra i vagnen nu. Förra veckan gick jag snabba barnvagnspromenader i sammanlagt strax över två mil, skönt! 

Så, wish me luck i mitt fortsatta återtag av min kropp! Med lite naprapatiskt kunnande, strech, snabba promenader, yoga "every damn day" och successiv styrkeuppbyggnad så ska jag hitta tillbaka. Jag är inte där nästa vecka, troligtvis inte till sommaren, men kanske till hösten. Vi får se. Huvudsaken är att jag är PÅVÄG! 


Sen så har jag också Olgas bok om mammaträning som jag är lite sugen på att börja träna efter. Det känns dock som om att jag är i ett visst flow nu, så jag är lite osäker om jag ska dra igång med det eller inte... 

Till min födelsedag på lördag har jag dessutom önskat mig ett 10-kort på ett riktigt bra mammamage-gym runt hörnet här - som sägs ha tex. väldigt bra yoga och pilates. Sen så har jag fortfarande kvar mitt vanliga gymkort också. Vilket alltså sammantaget innebär att jag har riktigt bra förutsättningar och möjligheter nu - både hemma och (bokstavligt talat) runt hörnet; så kul! 

Resultat

Igår fick jag reda på att mitt slit givit resultat. Fick resultatet på den tentan jag skrev senast; i personalekonomi. Det betyget betydde mycket, det var ju den första ordinarie(för mig) tentan efter att Felicia föddes. Jag skrev den dock på omtentatillfället då jag var på begravningen när den ordinarie tentan skrevs. Jag hade pluggat massor och verkligen gjort så mycket jag bara kunde med en liten bebis - och igår fick jag det alltså svart på vitt; att mina ansträngningar lönat sig! Fick VG på tentan! Den känslan! Ett G hade känts bra, så ett VG, wow! 

Jag är så glad och imponerad över de ansträngningar jag själv orkat med. Klart jag är trött ibland, men överlag tycker jag ju att det är roligt att plugga. Dessutom tror jag att det tagit fokus från att bara sitta hemma och tänka på min märkliga förlossning och sorg för min mosters bortgång. Det har på något vis varit skönt att fylla hjärnan med andra tankar och fokusera på annat helt enkelt. Jag hade min egen mest intensiva "sorgeperiod" i januari-februari där jag gick igenom allt det som skett och som gjorde mig ledsen, arg och fundersam. Tillät mig att vara arg, ledsen, undrande och såklart allmänt överlycklig för vår lilla prinsessa på samma gång. Många känslor på en och samma gång. Denna period i mitt liv är inte som något annat jag upplevt. En period där jag kastades mellan lycka och ledsamhet, skratt och tårar. Från högt till lågt, förtvivlan till hopp och sorg till kärlek. 

Jag har förstått att alla, eller iallafall de flesta, upplever sin förlossning som väldigt omskakande, så min upplevelse är kanske inte så speciell trots allt?! Men för mig, med allt som hände(två veckor över tiden, hjärtskärande och plötsligt bortgång, medicinsk igångsättning, akut kejsarsnitt, begravning, ja allt...). Det är klart att det fortfarande snurrar i skallen och jag fattar knappt hur jag/vi tog mig/oss igenom det. Mitt i allt detta virrvarr missade jag tentan i företagsekonomi och klarade inte omtentan heller, men ska skriva denna i augusti nu istället. Det var också ett hårt slag, jag som aldrig skrivit en omtenta förr och nu klarade jag inte ens att fixa G på en omtenta. Men när jag ser tillbaka så inser jag ju trots allt att det är HELT SJUKT att jag ens orkade plugga till omtentan. Men jag tror ändå som sagt inte att det var meningslöst; det fick mig att byta fokus från sorg och smärta till plugg och kärleksgos med Felicia däremellan, då fanns ingen tid för sorg och tårar. Även om de såklart kom ibland(och fortfarande gör, men så mycket mindre nu!). 

Jag måste annars säga att "första tiden med bebis" har varit underbar. Jag har inte upplevt något som speciellt jobbigt förutom att hon vägrade vagnen i början. Men kanske fick jag också lite extra perspektiv på saker och ting i och med min förlossning och sorgen dagarna dessförinnan och efter. Då är inte någon vaken natt speciellt farligt eller eksem på brösten och blödande bröstvårtor. Det finns det som är (rent ut sagt!) fasen så mycket värre! 

Så, med detta sagt, är jag så vansinnigt nöjd med gårdagens VG, som på något vis representerar hela perioden i mitt liv från mellandagarna fram tills idag. Tackar universum ödmjukast och alla nära och kära i mitt liv som funnits här under den här perioden och allra mest min underbara make Andreas och vår fantastiska dotter. Livet(och alla dess sidor) är ju (trots allt!) så underbart! 


Det tar lite längre tid


Att komma till med bloggen nuförtiden...

Men jag blir så glad när jag får kommentarer på gamla inlägg och då blir jag såklart inspirerad att fortsätta. 

"Ser att det var ett tag sedan du skrev det här but still.. fortfarande aktuellt så jag ville mest säga Tack för att du skriver om det här! Det känns som att fler och fler börjar bli mer och mer medvetna om saker och ting och det är så befriande. Samtidigt i vissa sällskap så verkar folk inte veta någonting om det här du pratar om, men det är ju lite vår uppgift då att upplysa folk;). Så tack=) kramar"

Fick bla. ovanstående kommentar igår på ett inlägg jag skrivit om ren mat för ungefär ett år sedan. Just nu i och med bebis, juridikplugg och allt annat som tar en massa tid, så får jag väl erkänna att eko-engagemanget har fått hamna lite vid sidan av. Men vi försöker. Vi köper i princip uteslutande kött från Nedanbäcks krav-gård och resten försöker vi så gott vi kan med. Men trots att lillan är tio veckor nu så har vi liksom inte funnit tid att ta oss iväg och storhandla. Så istället har det blivit mycket inhandlingar här i stan, fisk från torget och kött från Hovs(där Nedanbäcks står en gång i månaden). 

Och vad gäller babyprodukter så har vi insett att väldigt mycket faktiskt är krav- och/eller svanenmärkt, och det är ju helt suveränt. Visserligen är det mest blöjor och wipes vi köper då jag ammar. Men här har vi upptäckt att både Libero och City Gross egna blöjor är svanenmärkta - men inte Pampers! Och överlag tycker vi faktiskt att Pampers är aningens sämre än dess konkurrenter. 

Och när vi köpt andra babysaker så känns faktiskt allting väldigt noggrant kontrollerat med miljömärkningar, schyssta "icke-skadliga" färger etc. 

En annan rolig sak i detta ämne är ett brev jag fick igår. Vi har funderat på den där tidningen "Äkta Mat", men inte riktigt tagit steget, då den varit ganska dyr. Men så igår kom det ett erbjudande på posten och nu ska vi prova! Hoppas att den kan ge oss lite matinspiration såhär i babydimman(som alltför ofta leder till kebab och annan hämtmat just nu...)


Två månader


Igår natt blev Felicia åtta veckor gammal(och på lördag två kalendermånader). Tiden rusar verkligen. Och idag har vi äääntligen lyckats med en långpromenad runt sjön - i en och en halv timme! Halleluja! Så lycklig jag är. 

Plugget har också gått som smort idag och jag har bokat tandläkartid, naprapattid och frisörtid. Effektiviteten på topp, skönt! Fick dessutom två timmars extra sömn imorse(mellan åtta och tio) - vilket inte hänt på ungefär två veckor.

Så; nu taggar jag inför tentan på lördag, njuter av att vi haft en underbar dag OCH förbereder mig lite inför morgondagens intervju på radion. Ratta in Sveriges Radio Kronoberg, eller enklast; lyssna via appen, imorgon efter åtta-nyheterna om ni vill höra mig snacka mamma- & bebisliv!

Gymmet


Nej, ännu är det inte dags för gymmet för min del... Är lycklig om jag bara kommer ut med vagnen i 40 minuter varannan dag... Men jag längtar så efter att komma igång mer och att få känna igen min kropp och dess styrka. Just nu känner jag mest att amningen tar på nacken och allt bärande på ryggen. Känner mig mer otränad än någonsin. Och jag vill vara starkare för att orka. För varje dag som går så kommer jag dock närmre återbesöket hos läkaren - och närmre möjligheten att köra igång att hjälpa min kropp tillbaka till sig själv! 

Ju närmre våren det går, desto mer längtar jag också ut till långa promenader, men lillflickan protesterar fortfarande efter en ganska kort stund i vagnen...! Hoppas, hoppas, hoppas att det lättar. Vill så gärna snöra på mig joggingskorna å vara ute på RIKTIGT och inte bara ta de här fjöntiga promenaderna i city. 

I vilket fall som helst; Eftersom att inte jag kan gymma eller direkt aktivera mig så tycker jag iallafall att lillan ska få rätt start, och därför har jag beställt ett babygym från dem idag(Rätt Start!). Så snart kan hon gymma och bli stark, och jag hoppas att jag kan följa efter snart, snart, snart! 

För övrigt just nu taggar jag inför lördagens tenta. Och bäckenmätningen på fredag.

Hepp! Nu ska jag kasta mig över nya numret av Family Living, som landade i postlådan idag.

Älskar

Känslorna man har för detta lilla knyte
❤️
Obeskrivbar kärlek
Magisk
Dagarna går
Och man drunknar i hennes ögon
Älskar


Några timmar


Den här veckan är jag student som är iväg några timmar, dels idag å dels igår. Bara 2,5 timmar i stöten och bara dessa dagar men nu börjar det kännas på riktigt. Alltså kännas att det känns lite "konstigt" att vara iväg från lillan. Sen så är det såklart skönt att träffa folk och komma ut, men det känns att man faktiskt sitter ihop med den där lilla på något magiskt vis.

Tur att jag har så fina barnvakter som hjälper mig. Trodde det skulle vara kört när man inte har sina föräldrar i samma stad, men det visade sig att släkt och vänner också tycker det är kul med vår lilla. Sen så försöker jag vara iväg så lite som möjligt såklart, och det går bra att plugga mycket hemma. Ska bli spännande med tenta nästnästa vecka!

Me, myself and I som mamma


Jag existerar på tre vis just nu;
- amningsmamma
- pluggmamma 
- sjungmamma

Ja, för när jag är själv på dagarna så lever jag nog ut någon gammal musikalstjärnedröm. För alla ord som rimmar på bajs, fis och söt lämnar liksom munnen i nån slags hitte-på-sång. Spännande dagar dessa, hehe!

Å gör jag inte det så ammar jag... "Tillväxtperiod" just nu kallar de det på BVC så flickebarnet ska äta typ hela tiden. 

Och däremellan pluggar jag alltså. Lite tufft, i dess fulla mening, eller alltså dess olika betydelse. Känner mig duktig men trött och kämpar men njuter samtidigt. 

Nu; dags för ett försök med vagnen i solskenet(!).

Åka vagn

Det går bättre och bättre att åka vagn för vår lilla. Många gallskrik har vi fått ta, och jag blir svettig varje gång vi går ut för jag typ springer(tänk om hon vaknar å GALLSKRIKER!), och jag har ammat på de mest udda ställen(tex. thaispa och vestibulen i IOGT-nto-huset...).

Igår köpte jag lite Filurer från Färg & Form också för att få lillan att tänka på annat. Och faktiskt! Idag kom vi både till och från BVC utan minsta gnöl. Yay! Duktig tjej och tack Färg & Form!
Nu ska vi bara få till det med bärselen också...

Tankar efter snittet

Jag har en hel del kroppsliga "efter snittet"-frågor. Många svar lyder dock att det skulle vara samma som efter en "vanlig" förlossning, bara att man ska vara extra försiktig de två första veckorna. Jag tänker tex. på träning och yoga. Men jag vet inte om jag köper att snittet skulle vara "färdigläkt" redan nu... Man ska vänta till efterkontrollen såklart, och här i Växjö har man den efter ungefär 10 veckor - vilket jag tycker är väldigt lång tid. Hade velat få en koll lite tidigare känner jag. Men träningen har jag egentligen ingen brådska med, men börjar ändå längta lite. Jag mår bra i kroppen och snittet är väldigt fint, men är väldigt rädd för att skada mig eller ärret inuti. 

De ringde förresten från MVC i veckan för att rekommendera och fråga om jag vill gå på ett Aurora-samtal, för att gå igenom och prata om min kaotiska förlossning. Jag valde dock att vänta med det till efter min bäckenmätning, så att jag vet mina förutsättningar och kanske har fått svar på varför det blev som det blev.

Jag har tänkt att jag ska skriva en förlossningsberättelse och spara, för min egen skull. Men jag har inte riktigt haft energi att ta mig igenom allting en gång till. Jag har suttit med min journal för att få klarhet och försöka minnas, och ibland bubblar små fragment upp. I stort sett har jag dock minnesförlust mellan nyårsaftons morgon och nyårsdagens kväll. 

Det är så väldigt mentalt upp och ner det här med förlossningen; delvis sorg för att vi fick den upplevelsen vi fick och delvis den enorma lättnad som kom till oss med beskedet om akut snitt. Och lyckan som kommit till oss i och med vår lilla dotter. Wow, vilken grej liksom! Moderskapet! Känslan är så mäktig och magisk!

Nu ska jag fortsätta mysa med henne. Och fundera vidare kring förlossningsberättelse och träningstankar. Har du som läser detta(och också blivit snittad) tips och råd angående träning/yoga; så får du gärna dela med dig!
Och kroppsmässigt har jag bara lite maghäng kvar och annat smått häng här och där som ska omfördelas. Och på vågen; bara 5kg till min före-grav-vikt! Gott! 

Februari är här

Och dagarna springer iväg!
Det är mosigt väder ute men lillan vill ändå inte ut i vagnen, men vi jobbar på det. Jag börjar däremot längta ut, fast inte i det här vädret. Ska bli extra skönt med vår i år på något vis. 

Just nu myser lillan på min mage och mitt bröst och vi tar det lugnt. I eftermiddag ska jag dock plugga lite juridik med tjejerna. Skönt att ha det! Annars hade jag bara suttit stilla med lillan på mig hela dagarna för det är så mysigt och hjälper mot hennes magonda. Men man behöver ju göra lite annat också! Men åh vad lycklig jag är för den här lilla loppan! Kärleksbebis!



På P4 Kronoberg


Idag var det dags att prata med P4 Kronobergs morgonprogramledare igen. Deras producent frågade mig efter Felicias födelse om de kunde få följa oss under första året genom att ringa och göra lite småintervjuer. Dels om Felicia men också om mina upplevelser som "första-gångs-mamma". Så framöver kommer jag vara med i morgonprogramnet en gång i månaden ungefär. Kul! 

Vill ni lyssna så hittar ni morgonprogramnet i sin helhet(vi är med efter ca. 2h & 40min) på Sveriges Radios app(Program-P4-Kronoberg-P4 Morgon Kronoberg)men också på deras hemsida. Man kan också googla på tex. "Felicia första bebis Kronoberg" för att hitta en kortare version av den första intervjuen som gjordes 2/1. 

Hepp; nu amning och lite ekonomiplugg!


Torsdagströtter

Idag är en sån dag när vår bebis gömt mina bröst hela dagen. De känns knappt som mina längre. Men man avstår de så gärna, trots att jag saknar de ibland... Och förmågan att använda mina armar till annat än att stå i ständig "ät-ställning".

Och just det; försökte prioritera mellan dusch, promenad och plugg. Vad blev det? Inget av det...! Men tjejerna har varit här med fika iallafall; så underbart!

Och kanske, kanske (för första gången sen i måndags) att jag kan finta lillan å dra ut bröstet för en snabbdusch.

Ah men hon är ju världens sötaste ändå och vi har så mysigt. Men just idag är jag bara liiiite trött...! 
Vårt lilla matvrak


Tack för att du tog debatten Elaine!

 
Jag blev så arg den 27/1 när jag vaknade och sociala medier och bloggar svämmade över av jubel angående Beyoncés och Jay-Z's framträdande på Grammyn. Jag blev såklart nyfiken och var tvungen att kolla på videon; på detta succéframträdande. Och till en början reagerade jag inte så mycket på Beyoncés utsyrsel, det var ju "bara scenkläder", men när sedan Jay-Z svassar in i kostym så blev kontrasterna för stora för att ignorera. Det B har på sig är alltså någon slags läderstring och hennes image skriker "undergivet sexobjekt" och hon ser nästan skitig ut i håret och hennes utstyrsel är bara allmänt märklig. Jag tycker absolut att man kan visa sin nakenhet och vara stolt över sin underbara kropp, men när Jay-Z kom in så gjorde kontrasterna i deras image mig nästan spyfärdig. Det befäste våra idela i det här samhället på så fel vis. Att trots att du är så grym som Beyoncé så kräver denna talang trots allt läderstring, medans Jay-Z's talang passar bättre i heltäckande kostym. FÖRBANNAD blev jag.
 
Jag brukar vanligtvis inte reagera på sådant här, men det här blev bara för mycket för mig. Så jag skrev ett inlägg till Elaine Eksvärd om att hon borde ta upp det här till debatt, då hennes blogg är välbesökt och att hennes inlägg ofta skapar debatt. Sagt och gjort så tog Elaine till sig mitt inlägg och igår den 29/1 skrev hon en bloggpost om det hela. Hon fick så många kommentarer och några förstår vår ståndpunkt och några är helt emot. Men jag blev SÅ GLAD att hon tog upp det, för det krävs en debatt.
 
Idag har dock SvD Kultur utmålat Elaines blogg-post som en "attack" mot Beyoncé. Nja, kanske inte mot henne, men mot bilden och idealet hon och hennes man skapar. För det är fasen inte okej. Det måste diskuteras! Jag vill inte att min underbara dotter ska behöva växa upp i en värld där du som tjej (trots din fantastiska talang) måste klä dig i läderstring när din man gör samma succé i kostym. Och hela minspelet hos Beyoncé under det här uppträdet anser jag skriker "nedtryckt sexobjekt" och det är verkligen "one for the male audience" och det gör mig så arg! Är så lycklig att Elaine tog upp det! Kolla på uppträdet här nedan och se om du förstår hur jag tänker kära läsare!
 
 
Tack Elaine för att du lyssnade på mig och jag hoppas verkligen att fler förstår hur vi tänker!
 

En fjäder i hatten


Tredje dagen hemma "själv" med lillan idag. Fast okej, jag har ännu inte varit helt ensam med henne. Syrran var här en dag, tjejerna en dag och idag var pappa här till två-tiden.

Fick dessutom lite universitets-tid mellan tio och tolv, och det var kul; Seminarium kring Avtalsrätt bland annat. Och sen har lillan varit så harmonisk och lätt sömnig idag så jag har hunnit med massa ekonomiplugg, skönt och roligt(!). Ju mer jag känner att jag hänger med bland påläggskalkyler, nyckeltalsberäkningar och nettonuvärden; desto roligare är det. Detta först NU då efter att jag suttit hemma och läst och räknat. Så återigen; ämnet i sig är roligt och intressant MEN kursen och dess föreläsare var under ALL kritik! Märkligt när man lär sig met hemma än på föreläsningarna känner jag...!

Fick förresten tillbaka vårt stora ekonomi-PM idag 'Kort sjukfrånvaro och kompetensutveckling' - OCH vi fick VG! Underbart! En fjäder i hatten till oss känner jag!

Nu ska jag amma färdigt, duscha bort lite bebis-kräkrester och sen gå och lägga mig och mysa med min underbara familj! 
Godnatt!

Och imorgon blir det mera plugg, bebisgos OCH vi får besök av brorsan och Sofie från Norpan. Mysigt!


Bäst just nu


- Musikmobilen
- Babysittern
- Att vi får hit BabyBjörn Synergy-bärselen på måndag
- Att vårt eget chassi till barnvagnen + sittdelen också kommer på måndag!
- Att liggamma(särskilt när tröttheten kommer och man bara behöver vila liiite mer än man gör i sittställning).
- Vår dotters 4-5 timmars sömn mellan 0.00/01.00-04.45/05.15 - nästan som en klocka! 

Märker att vår 3,5 veckors tjejja nu börjar tycka att det är skönt att sitta en stund själv i Babysittern och att musikmobilen är rolig iallafall en liten stund. Så skönt, har underlättat plugget idag väldigt mycket. 

Sen så har vi alltså köpt en Bärsele, ska bli grymt kul att se vad Felicia tycker om den. Just nu tycker hon att vagnen är sådär kul... Funkar en "kort"(20-30min) stund och sen är det INTE så kul längre. Tror dock att det kommer bli bättre för varje dag som går. Men; Brio har nu faktiskt äntligen levererat vårt nya chassi till vagnen och sittdelen och vi får hit det på måndag! Alltid något!

Sen så det här med amningen; känns som om den funkar väldigt bra nu. Visserligen vill hon amma ofta vissa stunder under dagen, men på natten och förmiddagen går det ändå 2-4,5 timmar mellan. Å mellan midnatt och fem på morgonen har hon sovit i ett nästan ända sen hon kom, skönt! Jag har också upptäckt det coola och sköna med att ligga ner och amma(hade typ ingen aning om att jag kunde göra det). Slappnar av så mycket mer på kvällen när jag liggammar när ryggen och axlarna är trötta efter dagens "vanliga" amningar.

Så, så ser livet ut just nu. Bebis, plugg och massa, massa kärlek!



Bäckenmätning och Handelsrätt


Så idag blev jag kallad till bäckenmätning, vilket jag inte fått någon som helst information om. Efter ett samtal till röntgenkliniken stod det dock klart att det är en rutinkoll efter den typ av komplikationer som tillstötte under förlossningen. Tycker visserligen att det ska bli ganska så spännande. Är ju "nyfiken" på varför det blev som det blev. Kanske berodde allt på ett för trångt bäcken? Det återstår att se! Minst sagt förvånad blev jag iallafall när jag öppnade kallelsen...!

Imorgon är det sen dags för roligheter igen, för då kör jag igång med Handelsrätt och startskottet går för den sista delen av min utbildning. Så nu har jag "bara" 1,5 år kvar på programmet och om 1,5 år är jag alltså(förhoppningsvis) färdig Personalvetare!

Allt hänger såklart på plugg+bebis och allt praktiskt kring det. Men jag får bara göra mitt bästa helt enkelt. Nu är det dags för sängen inför nästa amningspaus som brukar komma vid femsnåret! Sleep tight! 
Och jag sitter fortfarande med ekonomiplugg också... När jag hinner. Idag hann jag iallafall någon uppgift! Gott! Allt man hinner är guld, så tänker jag! 

Tittar in

Mellan amningar och plugg 
(och annat som vi nästan hinner) 
och säger 'Hej!'
Och 'Godnatt'!

Har alltså väldigt fullt upp just nu och idag har Felicia vägrat vagnen, fått Sempers magdroppar och bajsat i sitt badvatten. Alltid händer det något! Och plugget började jag med vid tio ikväll, innan dess var det körigt med bebisbus och allmänna rutiner som typ mat och toabesök. Hur kan allt ta sån tid? Visst, räknar man in fyra "vägra-vagnen-försök-ge-upp-tillslut-och-stanna-hemma-det-får-bli-promenad-en-annan-dag"-sessioner, tusen pussar, femhundra amningar, lika många blöjbyten, världens största semlor, bebisbad och Anna Karenina så ja, jo... Inte konstigt att timmarna bara rinner iväg kanske. Men åh, bebisgos, mysigt, tusen känslor, hormonerna på utsidan, Älsk!

Nu så; 'godnatt, sov sött'! 


Vinterdagar


Vi sover till nio/tio nästan varje dag. Går en promenad och vips så är det seneftermiddag/kväll. Hinner inte med mycket mer än amning/sömn/äta. Men det är ju så mysigt. Älskade, älskade Felicia och Andreas! Ska dock sätta mig lite med plugget nu, för dotra mi har precis somnat efter ett riktigt amningsmaraton sen vår vinterpromenad. 


Gårdagen förresten. Det här med begravningar. Alltså; jag har bara varit på "naturliga begravningar" förut, och igår var det någonting helt annat. Allt var så fel. Människor som plötsligt rycks bort, det är så meningslöst och det gör så fruktansvärt ont i hela själen. Allting säger att det inte är sant. Det finns ingen död, ingen kista, det är bara en dålig dröm. Man kan inte ta in det. Sen ska man stå där framme med en blomma i handen, tårar på kinderna och darriga knän. Så overkligt. Så ont. Vågar inte titta upp. Alla gråter, alla har sorg. Orgeln spelar, snön viner utanför. Det kan inte vara sant. Men på något vis är det ändå det. Brustna hjärtan. Hur ska snön smälta i år? 
JAG ÄR SÅ JÄVLA ARG!
Hur kan döden bara komma såhär? Hur kan den göra såhär?! Man lägger ner sin blomma på den vita kistan. Vackra blommor i en vacker kyrka och aldrig har det varit mer fel än såhär. 

"The world as I see it, is a remarkable place, a beautiful house in a forest, of stars in outer space. From a birds eye view, I can see it has a well-rounded personality. From a birds eye view, I can see we are family.


You are the mountain, you are the rock. You are the court and you're the spark. You are the eagle, you are the lark. You are the world and you're remarkable. You're the ocean beating the shore. You are the calm inside the storm. You're every emotion, you can endure. You are the world, the world is yours." /j.mraz


❤️

"Pluggmamma"


Idag hann jag med 1,5 timmar(två timmar dörr till dörr) på Universitetet medans Andreas och vår lilla dotter låg och sov. Jag fick sova ypperligt mellan tolv och fem och sen ammade jag från och till fram tills jag skulle gå upp vid 06.30. Nöjd mamma, nöjd bebis! Två timmar och en opponering senare kom jag hem till mina sovande älsklingar och en kvart senare var det dags att amma igen. 

Och amningen flyter på SÅ bra nu och det är så skönt! Vi har jobbat på det här med att få bort amningsnappen och större delen av amningarna idag har faktiskt varit utan! Way to go bebis!

Sen jag kom hem där strax efter tio har vi faktiskt bara myst; gått en liten promenad på stan - utan regn(halleluja!), ätit goda semlor och jag har hunnit sova lite. 

Nu väntar vi bara på att kycklingen som puttrar i lergrytan i ugnen ska bli färdig innan vi ska slå oss ner. Felicia har också precis ätit(utan amningsnapp) och fått ett oljebad.

Imorgon kör vi samma chilledill hela dagen(utan opponering dock), och några planer har vi inte förrän BVC på torsdag. Lite Företagsekonomiplugg har jag dock tänkt hinna med när lillan sover. I min takt, i lugn och ro, så mycket jag orkar. Allting är ju såklart lättare med plugget sålänge Andreas är hemma med, och det är han i nästan två veckor till. Sen får vi se hur allt ska lösas, men löser sig gör det alltid!

 Amningshormonerna är inte helt fel heller. Jag har nog taggat ner med ungefär 50-75% av mitt vanliga tempo; ganska skönt faktiskt


Snart två veckor


I snart två veckor har vi haft vår lilla gobit hos oss nu. Vi börjar mer och mer komma in i det här livet också. Det blir ju mindre sömn, och på nätterna är vi ju trötta, men på dagarna märker vi ingen större trötthet. Däremot så springer dagarna verkligen iväg och det är mest sova, amma, äta, mysa, byta blöjor, pussa och tvätta. Men åh vad kära vi är i vår lilla. Man kan verkligen inte titta sig mätt. 

Amningen har nu kommit igång bra och ibland funkar det även lite utan amningsnapp. Och lillan hade gått upp bra i vikt när hon vägdes när BVC var på hembesök. Det kändes så skönt och fick säkert produktionen att komma igång ännu mer, just för att jag kunde slappna av mer när jag fick bekräftat att det funkade och hon får i sig det hon ska. Men åh vad det är lätt att bli ängslig. Men nu är vi avslappnade och allt känns lugnt och skönt. 

Idag blev det ännu en ösregnspromenad med vagnen, och jag känner knappt av att jag är snittad alls. Däremot stör jag mig på alla kullerstensgator då det känns som om att det blir lite väl mycket skak för Felicia. Men jag är säkert onödigt nojig. Men kan jag undvika kullerstenen så gör jag det!

I allmänhet är vi fortfarande inne i den "daze" som nyfödd bebis och föräldrarskapet ger, och det är så häftigt. Dock samtidigt i allt detta har vi fortfarande den sorg som hänger över oss och nästan varje dag påminns man om något. Särskilt nu när det fixas inför begravning och man vet att det är dags på fredag. Det är så surrealistiskt. 

Allting som skett de senaste veckorna har tagit på krafterna och därför känns det skönt att vi har möjlighet att "bara vara" vi tre, med småbesök ibland och lite plugg med flickorna. Skolan har ju annars hamnat lite på efterkälken i och med allt som skett. Och på fredag missar jag tentan i personalekonomi, eftersom det är dags för begravningen. Men vid sådana tillfällen struntar man ju fullkomligt i sådana saker som tentor och poäng - det får lösa sig

Nu ska jag fortsätta titta på vår underbara bebis och njuta av det liv vi har. Det är viktigt! Och att ta hand om varandra, hjälpas åt, älska och skratta! Och gråta, när det kommer till en. Det är också viktigt!


Mediabebis


Blev ju ett himla ståhej kring vår lilla älsklings födelse då hon blev första bebisen i Kronobergs län 2014. 

Smålänningen var först på plats, och sen ringde Sveriges Radio Kronoberg för telefonintervju. Efter det ringde Kvällsposten, som också publicerade sin lilla artikel på Expressens hemsida. Sedan var det Landstingets kommunikationsavdelning som skickade en representant för att ta kort och skriva en kortis för att hälsa första bebisen välkommen till världen på deras Facebook-sida. I förgår var sedan Smålandsposten här hemma hos oss och idag är det ute i tidningen.

Så, många mediakanaler verkade nyfikna på vår tjej och jag tror att det bara varit positivt för oss. Det gjorde liksom att vi flyttade fokus från den väldigt jobbiga upplevelsen innan det akuta snittet. Hela den upplevelsen, smärtan och händelserna/timmarna/förloppet innan hon kom ut gjorde oss annars lite chockade, minst sagt. Mer om det kommer. Men det står också lite att läsa om det i dagens Smålandsposten. Men jag tycker att ju mer jag pratar om det, desto lättare blir det att hantera. Och därför tror jag att alla intervjuer vi gjort faktiskt hjälpt oss en bit på vägen, och det känns ju bara jätteskönt.





Lilla älskade knyte❤️

Pst. Missa inte Smålandsposten idag om ni vill läsa mer om henne och oss.

Milk machine

Är mitt nya mellannamn!

Coolt det här med amning, men samtidigt lite svårt. Det är redan sårigt och då använder jag ändå amningsnapp(hon tar inte annars!). Och den ska vi också försöka få bort men hur? Ska till amningsmottagningen imorgon  och få lite tips och råd hoppas jag. Men alla ni därute med lite erfarenhet; förutom pump å många amningsstunder; hur ska man få till det så att brösten inte är så ledsna och ändå producerar massor? Bara att härda dem? Lite special för mig har jag förstått, eftersom att jag blev snittad. Men kanske finns det även en del snittade bland er läsare som har lite amningserfarenhet(thank god for ersättning...).  Tråkigt blogginlägg det här för er som inte bryr er ett skvatt om den här kategorin. Men eftersom att bloggen är mitt forum att vädra tankarna så skulle jag gärna få alla tips och råd som jag bara kan här! 

Och Purelan har jag, och norska amningssnäckor...

Och visst, det sprutar kanske inte ännu, men hur få bebis att ta utan amningsnapp? 

Alla tips är välkomna! 
Och just; vagnen och skötväskan är här! Underbart! Blir premiäråk imorgon. 


Tredje dagen hemma


❤️
Det är så underbart skönt att vara hemma. Vi bara myser med bebis och äter och sover och får söta besökare
Och idag får vi vagnen! Ska bli så roligt. 
Bebisbubbla.


Tack ❤️


Har förstått att många tankar var med oss under Nyårsnattens kämpande, både från vänner och bloggläsare runt om i landet!

Tack!

Det gör mig så lycklig att så många också hälsat Felicia välkommen till världen med så fina ord!

Kärleken är obeskrivlig till detta lilla knyte och att hennes mottagandet blivit så grandiost känns fantastiskt!

Tack, tack, tack!

Och såklart Tack för att vi fått just den här underbara flickan till oss!


En liten tjej


Har kommit till världen,
till oss.
Äntligen!
Efter all väntan,
Så är hon här!
Kronobergs första bebis 2014 blev hon dessutom.

Hon kom till världen 140101 03:00 
genom ett akut kejsarsnitt
1,5 dygn efter att vi blev igångsatta.

Felicia
❤️


Igångsättning


Så blev det en träff med läkaren idag istället, och får vi samma läkare imorgon så kör de medicinsk igångsättning då. Eller, början till, då min kropp segar sig lite med att mjuka upp sig själv. Men imorgon kommer det iallafall att börja hända saker. Känns väldigt skönt. Sen får vi se om det blir utskjut den här sidan nyåret eller inte, beroende på hur kroppen reagerar på det medicinska.

Så idag kör vi uppladdning!
Come on baby baby!
Och gårkvällen avslutades med ett ljuvligt fotbad och dessutom så passade älsklingen på att fila mina hälar. Det är kärlek det! Är så lycklig att jag har världens bästa make med i allt det här. När livet känns tungt är det så viktigt att man har en sådan person, som lyfter upp, stöttar, torkar tårar, älskar och håller om. 

För förutom mitt "icke-förlossnings-ståhej" så har vi precis varit med om en plötslig förlust i familjen. Och helgen har därför hittills varit väldigt tuff. Men nu får vi hoppas att morgondagen ger oss något att glädjas åt igen. Inte för att det läker det brustna hjärtat, men det kanske iallafall kan plåstra om det lite, lite. 
❤️


Tretton


Trettonde dagen som jag "skulle ha" fött nu. Men bebis är envis. Så här händer inte så mycket. Har nästan börjat längta efter läkarbesöket på måndag nu. Men hoppas fortfarande på att det ska dra igång ordentligt när som helst. Hade mycket sammandragningar och smärta igårkväll men idag har det varit relativt lugnt. Så, där har vi dagens status; väldigt gravid och med en massa saker jag skulle vilja skriva och säga, men det går inte.

Vill mest bara säga; ta hand om de människor ni älskar och kom ihåg att livet är så väldigt skört. Och konstigt och orättvist ibland. Då får man vara förbannad och gråta floder. Då är det ingen stor grej alls att bebis är sen. Det finns sådant som får en att släppa de tankarna helt. 

Så; ta tillvaro på era dagar tillsammans! Älska, skratta, gråt och kramas mycket! Det ska iallafall jag fortsätta med nu.
❤️

Och fortsätta hoppas att förlossningen drar igång snart, snart eller att vi blir inbokade för igångsättning ASAP! 

Övertid

Jodå. Bebis är fortfarande kvar i magen. På den elfte dagen. Så vi är mest "hemmabundna", iallafall över nätterna. Ska få lite svärmorsbesök idag och det ska bli så skönt. Man känner sig nästan lite isolerad annars i sin lilla "gravid-vakuum-gått-över-tiden-bubbla". Vissa tider på dygnet känner jag mig nästan förfärad över att INGET händer, för att sen i nästa stund tänka att det ju ändå är något så mysigt och vackert man väntar på.  Men mest känner jag mig fast i det där vakuumet, beroende av tv-tablån och SF-anytime - och att prata, prata, prata om det med älsklingen eller andra som också varit på "den här sida graviditeten". Å dessutom är i princip alla andra iväg på mysiga julfirande hos sina familjer ändå... Men här i Växjö har vi ju ingen familj förutom syrran, som är iväg å firar såklart! Så det känns nästan på något vis som om att den här julens firande går oss lite förbi. Vilket såklart suger! 
 
Läste precis den roliga krönikan i senaste Mama-tidningen igen, om Knivlisa som hann vara gravid till vecka 43. Man skrattar å tycker så synd om henne men jag fattade ändå inte riktigt FÖRRÄN NU... För nu är jag själv där om bara några få dagar. Det är fasen inte speciellt roligt alls. Känner igen mig i allt hon skriver. All förfäran, allt "letande efter tecken" å att man nästan vill fejka värkar/sämre fosterrörelser för att få de ska sätta igång en lite tidigt på sjukhuset... Gah! Är ju rädd att alla ska börja hata mig också för det enda som kommer ur munnen när jag pratar är "gravid, bebis, slempropp, fostervatten...etc". Som en dålig gammal skiva på repeat. MEN VAD SKA JAG GÖRA? 

Nu ska vi dra oss ut på stan iallafall och sen kommer svärmor! Skönt! Sen imorgon är det dags för barnmorskan - IGEN! Å tid för att boka läkarkontroll och igångsättning, om nu inget händer över helgen...!